Kolonialstil

Av en slump surfade jag in på spanska Becaras websida. Butikskedjan har det mesta inom inredning, främst i kolonialstil. Flaggskepsbutiken finns i Madrid, missa inte den om du gillar inredning och ska besöka den spanska huvudstaden. Stora, stoppade möbler i ljusa toner, bord i mörkt trä och stål, massiva lampor och skåp. Det mesta i stort och generöst format. När man pratar om kolonialstil menar vissa New England, andra sydfransk lantstil. Men egentligen härstammar den från den engelska kolonialtiden, då engelsmännen reste världen runt och skaffade sig en egen stil av en mix av det man hade med sig från England och de träslag och material som fanns i regionen. Själv uppskattar jag mest den franska stilen. Lite ljusare inslag och ganska långt från den amerikanskt marina stilen. Drömmen vore ett gammalt stenhus i Sydfrankrike…

Under den tid vi bodde i södra Spanien var Becara en stor inspirationskälla till inredning. Stilen var väldigt populär bland spanjorers och argentinares sommarboenden. Där vi bodde fanns många exklusiva villor och lägenheter som inreddes med fri budget verkade det som… Många bodde här under sommaren eftersom det både fanns en exklusiv poloclub och en mängd golfbanor, bland annat den världskända Valderama.

Becara har både nyproducerade och antika möbler och mer än en gång har jag suckat och suktat efter ett gigantiskt skåp med patina och en lika stor prislapp. Insåg efter en tid hur påverkad man blir av den miljö man befinner sig i. Vi hade flyttat från ett litet radhus, vårt första ägda boende och mestadels inrett med IKEA-möbler. Här landade vi först i ett stort nybyggt radhus klätt i sjösten och med mörka trädetaljer, stora terasser och högt i tak. Efter ett år flyttade vi vidare till ett ännu större boende med ännu högre i tak, ännu större rum, pelare i vardagsrummet (!) och ännu mer stengolv. Under de här åren som följde började vi byta ut fler och fler möbler. Och det var väl egentligen dags, sofforna hade hängt med sedan vår första gemensamma lägenhet, IKEA-möblerna såg slitna och alldeles för fjuttiga ut i de stora rummen.

Problemet var bara att när vi flyttade hem till Sverige igen, till 149 kvadratmeter med normal takhöjd, passade möblerna liksom inte längre in. De var alldeles för klumpiga och stilen gifte sig inte riktigt med den nyproducerade ”moderna skånelängan” som husföretaget marknadsförde det som. Så det blev till att börja om igen och en del av möblerna hamnade istället hos svärfar.

Så nu när vi flyttat en gång till och bor både stort och gammalt, vad gör jag då? Jo, jag märker tendenser till att kolonialstilen börjar smyga sig in igen. Definitivt med påverkan av en del andra influenser idag. Men visst finns det spår av en kolonial stil som uppenbarligen fastnat hos mig…

 

Samtliga foton lånade från Becara

Följ mig gärna och gilla på:
20

Lämna en kommentar