Uteliv i kubik

Förmiddagspromenaden avklarad och Enzo och jag njöt av solen och vårkänslorna även om det fortfarande är kyligt i luften. Så härligt med den porlande bäcken och knoppar som är på väg att brista.

Det blev ett oplanerat långt uppehåll från bloggen över hela påsken. Vi hade tagit en vecka ledigt för att jobba i trädgården, men det blev också en del jobb för min del. Har varit på några konsultationer och träffat jättetrevliga människor med fina och spännande projekt på gång. Och vi har förstås påskpysslat, ätit god mat och haft trevligt sällskap. Min mamma har varit här i en vecka och vi fick också besök av min bror och svägerska under några dagar. Eftersom vi firade påsk och även ville ha tid med familjen fanns inte riktigt tiden och orken för att hinna med bloggandet på kvällarna. Men vi har haft det jättemysigt. Skjutsade mamma till flyget imorse och nu är det full fart igen!

Måste ändå säga att vi har haft tur med vädret, även om det varit kyligt och regnmolnen hotfullt hängde över oss. Och som vi har jobbat här hemma! Hela dagarna har varit fyllda av hårt fysiskt arbete ute. Det kändes i kroppen på kvällarna vill jag lova. Vi har inte hunnit städa ur orangeriet, där står fortfarande olivträden och väntar på omplantering. Vi började med rabatterna, klippte och rensade. Massor av växter skulle flyttas och en del slängas. Jag har ju väldigt svårt för gula och orangea blommor… Nu fick påskliljorna ändå vara kvar i den stora, lite vilda rabatten. Trots att massor grävdes upp, så har vi hundratals lökar kvar. Nåväl, de lyser upp rabatten på våren och sedan syns de ju inte under sommaren, tänker jag.

Den andra stora rabatten är nästan helt tom nu. Det enda som finns kvar är buxbomen och en buske. Kan det kanske vara en klätterbenved? Så här återstår ett roligt arbete med att välja nya växter och plantera. Får se om vi fyller upp hela rabatten den här säsongen eller om vi gör en del och fyller på efterhand. Alltid lite knepigt att plantera lagom, med tiden breder växterna ut sig och det kan lätt bli för fullt. Ett tips som jag lärde mig när vi anlade vår förra trädgård (som inte ens fanns eftersom huset var nybyggt på gammal åkermark), var att hålla sig till några få växter i varje rabatt, men sätta många av dem istället. Det blir lätt plottrigt annars.

Som vanligt kommer vi mitt i våra projekt på att vi glömt ta foton innan vi börjar. Lite tråkigt när man gör stora förändringar och med tiden nästan glömmer bort hur det såg ut före. Men kan väl säga att det var vildvuxet och att allt vällde ut över de gamla plattorna. Helst skulle jag vilja lägga ny sten. Gärna kullersten, gatsten och grusade gångar. Hade funderingar på att anlita en trädgårdsdesigner, men vi inser att vi varken har tid eller budget att göra några stora förändringar i år. Vi valde därför att återanvända gamla stenar och skapa en avgränsning mot gångarna nu.

På sikt kanske vi gör någon drastisk förändring, men just nu är vi väldigt nöjda med att rabatterna blivit tydligare, ansade och att vi kommer slippa att allt blåser omkring överallt. Enzo har däremot inte förstått att rabatterna är ”no-go”, utan fortsätter glatt att traska runt och även uträtta ett och annat behov varhelst han känner för det…

Efter grävning och stensättning kunde vi äntligen ta tag i det som egentligen var påskens stora projekt, nämligen trädgårdslandet. Här hade vi en yta på ca 50 kvm helt överväxt av hallon och ogräs. Det fanns spår av gamla land med stenar och markdukar. Så det blev till att lyfta bort, gräva och köra jordfräs. Det här är den enda del som är kvar att göra. Ett som är säkert är iallafall att ”korgställningarna” kommer att ryka. De ger tyvärr mer känslan av att landet är en begravningsplats…

Nu har vi skapat ett jordgubbsland och ett större land där vi i år satt potatis. Det kommer bli något mer i det landet. Men just nu har vi täckt över det med duk eftersom vädrets makter ville ha kyla och frost. Hoppas potatisarna som legat och grott i äggkartonger kommer klara sig. Potatis är ju väldigt billigt att köpa i butiken, men visst är det något särskilt med att dra upp sina egenodlade? Om ett par-tre månader vet vi hur det gick.

Vi har lagt markduk och sten i gångarna. Nu har vi bara en lite del av ytan kvar att gräva i, lägga duk och grus. Där ska hallonen få vara kvar, men vi måste bygga en avdelare även där, så de inte tar över igen. På andra sidan gången till växthuset ska vi odla grönsaker i pallkragarna. Där ska också bli grus i gångarna. När det blir lite varmare ska tomaterna och chilin få flytta ut i växthuset tillsammans med gurkan. Så visst återstår mycket arbete, men vi har redan njutit av en kall öl i eftermiddagssolen på bänken. Tror vi kommer sitta där en hel del i sommar och se ut över våra egna odlingar och åkrarna som breder ut sig mot Öresund. Livet på landet känns väldigt härligt nu på våren.

Följ mig gärna och gilla på:
20

Lämna en kommentar